Katter, avel mm

Nu har vi faktiskt katter i huset! Det är bara för en kort tid, men det är otroligt skönt att ha djur i huset, även om de brukar gömma sig under sängen när man närmar sig :P
Min roomie skrev upp sig som akut-jourhem till katthemmet för några veckor sedan, vilket betyder att man kan ta emot katter under en begränsad tid (max 2 veckor i taget) när de VERKLIGEN behöver någonstans att bo. För det mesta är det sjuka katter som inte kan vara på katthemmet eller som de vanliga jourhemmen inte vill/kan ta hand om. Just nu har vi 3 exotic-honor (som korthåriga persrar) som har matvägrat, och som är snuviga. Och eftersom de är kortnosiga så har de problem med att andas, vilket blir värre med snuvigheten, vilket gör att de inte vill äta för att de inte kan andas och svälja samtidigt... Ibland undrar man hur man bara kan få för sig att avla på något sånt (kortnosighet, inte snuvighet). För att det är fint? Visst, det kan man ju tycka om man vill, men att avla på ett djur som inte kan andas ordentligt, det fattar jag helt enkelt inte hur man kan göra. Är det verkligen så viktigt att ha en "fin" katt och vinna priser på utställningar att djurets hälsa kommer i andra hand?'

Och det var inte alls det här jag hade tänkt skriva när jag började, jag lovar! Men när jag ändå är inne på det spåret kan jag säga att det är ofattbart för mig att det finns vissa hundraser (kommer inte ihåg vilken/vilka) som inte kan para sig naturligt längre: hanen kommer helt enkelt inte upp på honan, så allt avelsarbete sker med artificiell insemination. Det är inte lika illa som när djuren inte kan andas ordentligt eller har andra "onödiga" problem, men man kan ju inte säga att det är naturligt precis.

Tydligen håller djurskyddslagen på att ändras så att man måsta avla för att få bort de här problemen, som tur är, men det kommer ta många år innan de försvinner helt..

MEN! Det är ändå kul att ha katter i huset :)
De har handmatats/tvångsmatats morgon, middag och kväll sen i onsdags när de kom till oss, men 2 av dem har börjat äta lite själv nu, vilket är jättekul :) den tredje har precis kommit tillbaka från en tur till veterinären, men nu verkar hon pigg och alert och hade tydligen ätit lite själv när hon var på djursjukhuset, så förhoppningsvis är hon också på bättringsvägen.


Annars så är det som vanligt, med föreläsningar, dissektioner och mikroskoperingar. Vi har börjat på digestionsorganen nu (mag- och tarmkanalen), så disektionsmaterialet luktar värre än vanligt (tarmar med matrester i är inte den bästa lukten precis), men det är, som vanligt, väldigt intressant.

Och förresten så klarade jag den förra tentan! Med rätt så bra marginal:
Jag fick 18 av 22 (G-gräns 14) på nerv och endokrina, och 20,5 av 22 (G-gräns 14) på cirk och resp delen! Ibland är man rätt så nöjd med sig själv alltså :P


Det är fortfarande kallt ute, och det finns forsfatande snö och is på rätt så många ställen, men vägarna är torra och fina att cykla på iallafall, alltid ett plus. Alla nordbor här uppe (inkluderat stockholmare) tycker tt det är vår nu, men skåning som jag är tycker jag inte att man kan kalla det för vår när det fortfarande finns snö på marken. Det går bara inte :P

Och det var nog allt jag har att säga idag

//Mia//